Explodera mig

Det var en lördag förra sommaren.
Solen trängde sig fram bakom molnen.
Jag dansade till glada melodier med vänner jag kände mig trygg med.
Alkoholen ryckte tag i mig och herjade i min kropp.

Jag minns inte hur det gick till, eller vad du sa.
Men på något jävla sätt lyckades du få mig att fortsätta spela teater.
Jag babblade på i en rasande takt och fnittrade hejdlöst under den mörka småstadshimmelen.
Jag såg aldrig vad som höll på att hända.
Jag fattade aldrig att det enda du begärde var lite närhet, medan jag ville vara hela din värld.

Jag hade lovat mig själv att aldrig gå i hennes fotspår, att aldrig röra sakerna som
förändrar en person på bara några sekunder.
Men där satt jag, i ett trångt rum, och krossade allt vad löften betydde.

dagen efter kunde jag inte se henne i ögonen,
.. jag klarade inte ens av synen av min egen spegelbild.
Hon visste, men sa aldrig nånting.

Jag förstörde min egen värld den lördagskvällen.
men insåg det inte förens allting rasat framför mina fötter.


härom kvällen lovade jag mig själv att aldrig någonsin tänka på dig igen.
Jag intalade mig själv att allting blir bättre då.
Men jag ljög, fy helvete vad jag ljög.

---

jag är ledsen och besviken, arg och förvirrad.

/ A