Jag ramlar kär i dom som inte ens vet vem jag är.
"Jag var full och jag var dum, och jag ramla på allt
och jag föll för långt på en fest nånstans"
Igår var allting centimeter från att vara perfekt.
Jag snuddade vid känslan av att vara lyckligast på jorden.
Mitt fina, älskade hockeylag smällde vidriga Aik på käften.
Jag träffade honom , han som lyfter mig högt över marken
varje gång han möter min blick.
Han som får mitt hjärta att slå i 220 km/h varenda gång han
finns i min närhet.
Han som ger mig viljan att leva.
Igår sprudlade lyckan i min kropp
medan alkoholen cirkulerade i mina ådror.
Jag lämnade det dom gör ont bakom mig och fick chansen att vara bara jag,
och det spelar ingen roll om det bara varade i ett litet ögonblick.
jag fick känna mig levande igen.
Jag dansade under en upplyst småstadshimmel
med fina människor,
och lät bli att ens försöka tänka på allt det där som river innuti.
Jag fick vara den där galna dalkullan,
hon som raggar upp en främling bara för att få prata ut.
Hon som dansar till tråkigt discodunk tills benen värker.
Hon som bara är utan att försöka låtsas vara någon annan.
Igår var allting centimeter från att vara perfekt.
- idag är det precis som vanligt
/ amanda
Kommentarer
Trackback
