Explodera mig

Jag är hemma i  staden där himmlen är lika grå som betongen.
Staden med stort B, som alltid kommer att ge mig
både rusande lycka och krypande ångest.
Det kommer alltid att vara mitt hem.

Jag möttes av tunga regndroppar och en sjuhelvetes fin vän.
jag fick prata av mig, lyssa och stötta.
Såna där ögonblick får mig att alltid vilja vara kvar här.

Idag känner jag mig både glad
och utochinvänd.

men fan, vi skiter i det.
Jag hatar puttinuttiga ord och jobbiga kärleksförklaringar.
Även om jag skulle vilja skriva tusentals ord om hur hårt mitt hjärta slår
för "den där" killen.

/ A