Explodera mig

Jag hade en jävla massa ord och meningar i huvet.
men nu har jag tappat allt, och vet inte alls vad jag ska skriva.

jag är sjuk iaf, och känner mig rätt nere i skiten så att säga.
men det går väl över.




jag undrar om det alltid kommer att kännas såhär.
Kommer jag alltid att känna förvirringen ta fart under iskalla oktoberkvällar
i ett rökluktande kök.
Kommer smärtan alltid att krypa tätt intill och göra mig sömnlös?
Kommer det alltid göra ont att diskutera livet med föredetta främlingar (som helt plötsligt blev väligt nära)
kommer jag alltid att vara livrädd för att våga blotta mig själv?
- för vad har jag egentligen att vara rädd för? Jag är ju bara jag, precis som jag är.

/ A