KäRLEKSBOMB!


Detfinnsingensomdu


-

Kom genom tiderna tillbaks,
jag vill ha allt dom åren gav.

- när vi var oskiljaktiga,


Pausamig.

trött trött trött.




Bjuder på denna sålänge, för att jag älskar den killen!


.

Det har varit en jobbig dag,
jag har slagits med känslor och tankar utan att vinna en enda fight.

Det blir sådär ibland, utan att jag egentligen vet varför.


ibland känner jag mig som ett tomt skal,
utan varken känslor, tankar eller åsikter.
Jag liksom bara finns, utan vidare.

Och ibland gör det ont, förbannat jävla ont.
/ A

11.07.19

Chillar satan hemma i Djurmo.

- har haft en helvetes dag, slagits med tankar och känslor.
Men det känns lite bättre nu, efter att jag & J cyklat fram & tillbaka till djurås.
Dessutom har jag hunnit med att baka chockladbollar ;) maha.

Har alladeles nyss skickat iväg en ansökan till en utbildning som jag verkligenverkligen vill gå,
den verkar alldeles perfekt!


Nu väntar soffhäng, chockladbollar, och micropopcorn ;)
/ A

Vad vore jag utan era andetag ?







Mina finaste små + Erika & Simon (som jag dessvärre inte hade någon bra bild på )

JAG ÄLSKAR ER ♥

Det finns bilder som aldrig suddas ut!

Jag har gått igenom en massa gamla bilder, gråtit lite.
Lyssnat på gamla låtar, gråtit lite till
Det är så mycket som jag skulle vilja återuppleva, och så mycket som jag skulle vilja ändra på.
Visserligen vet jag att det är onödigt att ångra.
Men man hade väl kunnat få en chans att ändra historian lite iallafall, bara pyttepyttelite!
_____________________________
V, jag hittade bilder på dig i min dator,
bilder jag trodde var borta .. för alltid.
men dom var där, allihop.
Det högg tag i mig, helt plötsligt var du så påtagligt nära igen.
Jag saknar dig.
Jag hoppas du har det bra, vart du än är ♥

du kan väl hälsa Simone om du träffar henne.
/ A

Vart jag mig i världen vänder.

. står jag här med tomma händer
längtar efter något som kan rädda mig
!
__

Å min värsta fiende och bästa vän, du gör allting så svårt för mig.
Du klöser och river där inne, trampar mig på tårna när jag förser gå framåt.
Du är så duktig på att smyga dig fram och ge mig dåligt samvete över saker jag faktiskt inte rår för.


Men det är okej, trots att du många gånger väcker mig på nätterna
och ger mig skavsår under ögonen för att tårarna tränger sig fram när jag som minst anar.


- jag fixar det ändå

/
A ♣



Med ena foten utanför.

Nu har jag befunnit mig i ett litet rött hus i utkanten av Borlänge
i nästan en vecka.
Jag har varit ledig, tagit hand om en katt ( som knappt visat sig inomhus).
varit uppe tills solen kikat fram bakom gardinen och sovit bort dagarna.
Det har varit otroligt skönt.
Men nu är det snart dags att ladda om, för på onsdag jobbar jag igen.

Nu väntar TV marathon innan det om några timmar är dags att slå igen mina blå.




- Jag längtar efter mina små troll så jag får ont i magen,
och tanken på vad dom där byråkrat-kärringarna tycker och tänker gör mig illamående.
Jag skulle aldrig förlåta mig själv om ni försvann <3


/ A

<3

Det handlar om att springa skrattande genom ösregn.
Om fingertoppar som möts och om händer som bygger bo i varandra.

Det handar om att ligga tysta i mörkret och lyssna på varandras andetag.
Om att göra sig beroende av varandras kroppsdelar,
för att kunna ta till vara på varenda sekund av närhet.

Det handlar om att älska för att bli älskad tillbaka.

Det handlar om att trassla in sig i närheten.
Om att våga blotta sig själv när man känner sig som svagast.
Det handlar om hur perfekt dina läppar passar mot mina
och om hur trygg jag är tillsammans med dig.

Det handlar om att visa känslor och våga förlåta.
Om att dricka te och fnissa tills vi till slut brister ut i asgarv.

Det handlar om att älska tills hjärtat är nära bristningsgränsen.
Om att ligga vaken om nätterna för att verkligheten känns bättre än drömmen.
Det handlar om att tillslut få somna bredvid den viktigaste personen i livet
och om att vakna upp på precis samma sätt.


Det handlar om dig
och det handlar om mig.
Det handlar om oss.

Jag älskar dig, varenda sekund av dygnet <3

Min bättre hälft.♥


åttahundra grader.

Har haft en grym helg.
Supermysig & helt fantastisk!

Idag har jag baksmällan slagit mig på käften, men det var det värt!

Kindpuss / A


jag står aldrig still.

Det har gjort ont ett bra tag nu,
Men det är okej .. jag är liksom van.

Den där ständiga saknaden som biter hårt i huden,
samtidigt som förvirringen vrider sig inutti .. för vad är det egentligen jag saknar?
- "Du har ju allt, Amanda"

Och med dom orden ekande i huvudet är det meningen att jag ska vara tyst.
Men om jag är tyst är jag rädd för att explodera, gå sönder, rasa ihop & förintas.

- Har du provat någon gång? Har du knutit band på dig själv, krupit in i ett skal
och hållt käften, medan känslorna bara vuxit, blivit större, starkare och fler?
Har du provat? Vet du vad som händer då?

Dåså.




Om himmelen finns är jag förlorad.

Förra inlägget var oredigerat och fult,
klantigt och trubbigt.


- förlåt


 

Spelar inte längre någon roll
Jag orkar inte slåss
Det är bortom min kontroll
Du lämnade mig ensam
Och självklart blev jag rädd
Min sista gnista hopp
Var att synas, att bli sedd
Och jag glömmer bort att andas
För sex, musik och våld
Var det vackraste som hänt mig
Sen själen min blev såld
Att synas utan att verka
Ser enkelt ut på håll
Men jag lever på impuls nu
Via fjärrkontroll
Men jag sa alltid nej...



Jag har en vän som kallas tiden.

Lite mer än ett år har gått sen vi satt på den där bänken i regnet.
Regndropparna kittlade mig på näsan, medan alkholen cirkulerade inutti.

Jag visste inte då vad den kvällen skulle göra med mig.
.. jag visste ingening.

Jag minns fortfarande känslan av att skrika utan att få fram ett ljud.
Som om någon knutit band på stämbanden och sytt ihop min mun.
Det gick inte .. hur mycket jag än tog i.

Du såg rakt igenom mig,
Du stängde av när jag försökte få dig att lyssna,
Du var för trött för att bry dig.
.. Du orkade inte lyssna, trots att jag hade så mycket att säga.

Du förminskade mig, förintade mig, exploderade mig, skar sönder mig, kastade bort mig,
DU förstörde mig.


... Jajajaja, jag vet, jag vet att det gjorde ont i dig också.
Jag vet att du hatade mig för vad jag gjorde mot dig, när jag rullade runt på gräsmattan och kräktes i din mammas blomkruka (hon ville döda mig hon också) 
Jag vet att du inte tyckte om när jag skrattade för högt eller pratade om något du inte tyckte om.
Jag vet att det gjorde ont i dig när jag pratade om någon annan, när jag försvann in i mig själv och vägrade prata.
Men vad skulle det spelat för roll? När du ändå aldrig orkade lyssna?

Jag försökte säga så mycket till dig, jag försökte tala om att det inte spelade någon roll för mig att du var sjuk.
Du betydde hela min värld för mig ändå, den sommaren.

Och trots att jag idag vet att jag inbillade mig, så kan jag inte släppa allt det där som blev osagt.
Det finns så mycket kvar att säga .. Men jag vet att det är för sent.


DU var en fin vän i ett litet ögonblick.
Du var den enda jag orkade luta mig mot, även om du många gånger lät mig ramla.

Jag saknar dig inte längre, och jag vet inte om jag någonsin gjort det.
- Det var så länge sen nu, att det inte spelar någon roll längre.

/ A



RSS 2.0