The first kick I took was when I hit the ground.

Aldrig mer kommer jag att slå i huvudet i vindspelet innanför dörren,
aldrig mer kommer jag att räkna trappstegen eller mötas av lekande
småsyskon och skällande hundar.

jag komer aldrig mer att känna vårsolen sticka mig i ögonen
medan jag andas in röken från billiga cigaretter på den bästa trätrappan i världen.

Jag kommer aldrig mer att knacka på din sovrumsdörr för att berätta om min dag
och fråga om din.

Jag kommer aldrig mer att snubbla in och väcka en sovande lillebror
en lördagsnatt då alkoholen tagit över kontrollen över min kropp.

Jag kommer aldrig mer sitta i soffan och känna värmen av
underbar syskonkärlek.
Eller brottas med hundar på det utnötta hallgolvet.

Jag kommer aldrig mer få känna tryggheten av att ligga i min säng
på mitt trånga röda rum.

/ A

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0