I know I only have myself to blame.

Jag bär på känslor jag aldrig tidgare upplevt,
människor trycker på punkter jag inte visste att jag hade,
och allt det där krockar och bildar totalt kaos.

Jag är ledsen över att det är såhär,
över att det känns som det gör.

Jag är trött på att vara på ett ställe som inte känns som mitt,
men ändå kallas hemma.
För det enda jag ber om är att få testa mina vingar,
prova saker jag aldrig tidigare gjort,
för att se om det är bättre där.

Imorgon åker jag med min absolut bästa vän
till Sveriges huvudstad, kanske är det där jag hör hemma, kanske inte.

/ Johanna Amanda Tallberg

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0