Explodera mig

Det är vid såna här tillfällen som man inser att det ännu en gång är dags att börja om från början.
I ett litet ögonblick kändes det som att hela världen stannade till,
och jag fick chans att för en gångs skull tänka efter.
Det spelar ingen roll att det var fylletankarna som satte fart,
eller att jag i ett rus stannade till och insåg att jag var på väg åt ett helt annat håll.



Du och jag har aldrig hållt händer under ett sommarregn
eller dansat under den varma vårsolen.
Vi har aldrig vågat blotta oss själva
för att kunna älska och bli älskade tillbaks.
Vi var aldrig varandras förlorade pusselbitar
och din hand passade aldrig särskilt bra i min.

Vi gick nog åt olika håll för länge sen.
Vi var aldrig någonsin på samma nivå, trots att vi ansträngde oss till max för att det skulle var så.
men det funkar inte att låta lögnerna ta över, allting liksom rasar och bildar högar av krossade drömmar då.

Men jag vill inte att du ska vara en krossad dröm som jag snubblar på.
För du är en av dom absolut finaste jag vet, när allting annat här är falskt och fel.
och det är sant att jag kommer att älska dig, tills den dagen mitt hjärta slutar slå.

/ Amanda