- rubriklös.
Jag står här igen, på samma plats som sist.
Känslorna har trasslat ihop sig med tankarna.
Ångesten slår mig på käften när jag som minst anar det.
Och jag vet varken hur jag ska kunna reda ut trasslet, eller
skydda mig mot nästa slag.
Jag gömmer mig bakom fluffiga halsdukar
medan höstlöven virvlar runt mina fötter.
Jag dansar och sjunger högt när jag tror att ingen ser.
Jag drömmer mig bort och önskar att jag vore i en annan "vacker död stad"
trots att jag vet att jag nöjer mig med den här.
Jag längtar efter sömnlösa nätter med pojken som får mig att le
mitt i det som jag gjort till mitt eget helvete.
Jag längtar efter total närhet och djupa samtal om trasiga minnen.
Jag längtar efter att få somna till den där pojkens andetag.
Den här hösten har förändrat både mig och hela min värld.
Senaste månaderna har fått mig att inse att ingenting någonsin
kommer att vara för evigt.
.. så jävla enkelt är det.
/ Amanda
