En flicka som är stark.
Så många frågor, utan svar.
Jag glömmer aldrig bort min polare, han tittade på mig och sa:
"Känner du vinden som blåser i stan,
det blir en förändring, allt dåligt blir bra"
(Han är borta, nu finns bara drogerna kvar)
' Ungefär såhär är det, ungefär såhär.
Som att vara under ytan, precis hela tiden
och hur mycket du än tar i, så kommer du inte uppåt.
Eller som att någon har knutit band på dina stämband.
för när du försöker ropa efter hjälp, får du inte fram ett ljud.
Jag vill säga så otroligt mycket till dig.
Jag vill förklara för dig hur ont du gör i mig.
Jag vill ränka högt, tala om för dig hur många gånger du svikit mig.
- jag vill tala om för dig hur många gånger jag fått lov att vara stark
och tagit hand om saker som du inte klarat av.
Jag vill tala om för dig hur ont det gör att tvätta dina sår,
torka dina tårar, men framförallt hur förbannat jävla ont det gör att lyssna på dina lögner.
Är du medveten om hur många gånger jag väntat på dig?
Väntat på dina ursäkter, väntat på att du ska se mig .. att du ska finnas där.
Är du ens medveten av en liiiten del av allt du ställt till med?
Och tanken på att du tänkte lämna mig,
det gör ondare än någonting annat.
förlåt.
