.
Det kändes så bra att andas den förorenade storstadsluften,
att känna västkustvindar blåsa längs ryggraden medan regnet kittlade på näsan.
- det kändes nästan som att spela på hemmaplan trots att det egentligen var bortamatch.
Det var underbart att släppa kontrollen för att slungas iväg högt upp i luften
i en gigantisk variant av en gunga.
Det var som att fantisera om att nudda molnen med tårna och sedan släppas fri helt utan fallskärm eller säkerhetslina.
Det kändes fantastiskt att vara så nära men ändå så långt borta från allt det där som jag är så otroligt rädd för.
Och det var fint att se Storstaden lysa under en mörkblå augustihimmel,
medan lyckan sprudlade i kroppen.
Ångesten var som bortblåst i Gbg-regnet ... och jag kunde äntligen känna mig levande igen.
/ A
att känna västkustvindar blåsa längs ryggraden medan regnet kittlade på näsan.
- det kändes nästan som att spela på hemmaplan trots att det egentligen var bortamatch.
Det var underbart att släppa kontrollen för att slungas iväg högt upp i luften
i en gigantisk variant av en gunga.
Det var som att fantisera om att nudda molnen med tårna och sedan släppas fri helt utan fallskärm eller säkerhetslina.
Det kändes fantastiskt att vara så nära men ändå så långt borta från allt det där som jag är så otroligt rädd för.
Och det var fint att se Storstaden lysa under en mörkblå augustihimmel,
medan lyckan sprudlade i kroppen.
Ångesten var som bortblåst i Gbg-regnet ... och jag kunde äntligen känna mig levande igen.
/ A
Kommentarer
Trackback
