Explodera mig

Bortanför allt som luktar avgaser & sliten betong.
Ovanför höghusen, bortom trisstessen och likgiltigheten,
Bakom röda hus med vita knutar, bredvid radhus-idyllen & svensson livet.

.. där kanske det finns en plats för dig&mig

Men nu låter jag det vara som det är, 
för att se vad som händer.
varken du eller jag kan veta, vad som väntar
bakom hörnet eller när nästa smäll kommer.

förlåt.

Jag saknar dig, jag saknar dig, Jag saknar dig, jag saknar dig, Jag saknar dig,
jag saknar dig, jag saknar dig. JAG SAKNAR DIG!  Jag saknar dig, jag saknar dig,
Jag saknar dig, jag saknar dig,
Jag saknar dig, jag saknar dig, jag saknar dig. JAG SAKNAR DIG!   Jag saknar dig, jag saknar dig,
Jag saknar dig, jag saknar dig, Jag saknar dig, jag saknar dig, jag saknar dig.
JAG SAKNAR DIG!   Jag saknar dig, jag saknar dig, Jag saknar dig, jag saknar dig,
Jag saknar dig, jag saknar dig, jag saknar dig. JAG SAKNAR DIG!

Jag bygger bo under ett fluffigt täcke & miljader mjuka kuddar.
Jag intalar mig själv att det är där jag får vara ifred.
I min gen lilla värld av känslor som inte går att beskriva.
Där ångesten lugnar ner sig och låter mig vara, bara för en liten stund.

För under den trista Januarihimlen, där tiden står stilla och alla dagar ser likadana ut,
finns det inte plats för varken tårar eller explosioner.
- alltning är precis så upp&ned-vänt som det brukar
och jag fortsätter ständigt att leta efter någon som kan plåstra ihop mig
bara för en liten stund, tills jag är stark nog att klara det ensam.

Jag gömmer mig bakom starka kärleksförklaringar
och försöker förstå att det här är precis det mirkael jag alltid letat efter.
Jag får lov att lägga undan masken och manuset och inse att det inte går att
förändra någon annan än sig själv.. Hur gärna jag än vill det ibland.

Jag undviker sanningen, för att lätta på känslorna i några ögonblick.
Jag låter verkligheten komma fram nu, bara för att det inte går att leva
under krossade drömmar och dimmiga illusioner.

Jag har slutat att vakna upp mitt i natten, för att dra ner cigarettröken i mina lungor.
Det finns något som är så mycket bättre än allt det där nu.
Något som får mig helt och hållet ur balans, som får mitt hjärta att slå långt utanför och som ibland
rubbar hela min existens.
Han har gjort mig till en människa igen.

- För jag låtsas inte längre, det här är på riktigt. 
Så verkligt och äkta det bara kan bli.

/ Amanda

Jag saknar dig mindre, och mindre - jag har glömt dig en vacker dag.