Med lyckan mitt i sorgen.
Jag skriver ord utan betydelse,
ord som bara är ord, utan att ni har en jävla aning om vad jag menar eller vill.
Jag skriver, suddar, skriver om, suddar, raderar.
Jag har så mycket att säga, men jag vet inte hur.
Hjärnan säger en sak, hjärtat en annan
och det liksom krockar
och bildar ett himla trassel innuti.
Jag vill att det ska kännas bra igen.
Jag vill vara den där Mandan som ni vill att jag ska vara,
utan att behöva låtsas.
/ A
bli inte orolig, jag är säker.
-
Har du provat? Vet du vad som händer då?
Dåså.
håll bara käften.
..........
Det känns överflödigt att använda rösten.
Jag är inte någon ängel, och kommer heller aldrig att bli nån.
Jag har fuckat upp allt i min tillvaro.
Men jag kan iallafall behålla en del av min stolthet,
för jag kämpar varenda sekund av det vakna dygnet.
Jag vill rätta till allt det jag själv ställt till med.
jag kör stenhårt på min ärlighet,
även om det kanske både sårar och har sönder människor på vägen.
Det är min tur nu, min tur att växa och bli stark.
det är min tur att försöka krossa dem som tidigare krossat mig.
Ni må se mig som oslagbar och stark.
Men många gånger är det bara en scen jag spela upp ur en teater jag själv skrivit manuset till..
Jag har ljugit för er, jag har ljugit för varenda jävel i min omgivning.
- jag slutade helt enkelt att bry mig.
MEN Idag har jag varit ärligare än någonsin tidigare.
jag la ner fusket och spelade med öppna kort,
istället för att ens försöka slingra mig runt.
.. och jag tänker fortsätta precis så.
Jag älskar dig, i varje steg jag tar, dygnet runt, sju dagar i veckan <3
/ A
Explodera mig!
varje andetag tar tid
- Jag står aldrig still!
jag har aldrig tidigare burit på så många olika känslor samtidigt.
Jag brukar ju vara så bra på att stänga av.
jag är precis som tjejen i den där filmen,
jag springer ifrån dom jag tycker om
i rädsla för att själv bli lämnad.
För "ingen vill vara med någon som kommer att lämna en"
.. Men hur ska man någonsin få veta hur bra det kan bli, om man inte chansar?
Du är dum i huvet manda
(Nu är det dags att ta sig upp,
hålla huvudet högt och tänka på det som faktiskt är BRA!)
Du är världens bästa ♥
/ A
.
some never try
but if anybody can
... we can! ♥
flyger iväg som ett pappersflygplan.
tittar ner i marken när du möter min blick.
Jag skäms för att vara sån här, så glöm bort mig.
jag har funderat, virdit och vänt upp och ned på hela min tillvaro
för att försöka hitta rätt väg.
Jag har levt på drömmar och visoner,
om ett bättre liv, på en bättre plats.
En dag blir det nog bättre.
Det tog slut för länge sen, men du är överallt.
När man väntat allt för länge, blir inget som man tror.
Jag har gömt mig bakom något som inte finns.
Låtsas leva i en verklighet som inte är min, för någon annans skull.
Jag har vandrat runt på gator i en vacker död stad
och nynnat under en färglös himmel, på melodier jag inte längre minns.
jag har skrivit tusentals ord på blanka papper,
kastat iväg betydelselösa ord över människor som
jag egentligen inte ens tycker om.
Jag har sett mig själv i spegeln och önskat att jag vore någon annan.
jag har gjort mig själv illa utan att egentligen veta varför.
Jag har låtit alkoholen ta kontrollen under den starka augustisolen.
Jag har skrikit halsen av mig under nedklottrad betong
bara för att väcka människor uppmärksamhet.
Jag har fallit, rest mig upp, vinglat till och gått min väg.
jag har krashat ännu en fin relation, för att försöka bygga upp något bättre.
Jag har haft ont i hjärtat varje gång jag tänkt på dig.
Jag har intalat mig själv att det som händer är det enda rätta,
i väntan på något annat... något bättre än det här
/ A
-
och det gör ont i mig.
Jag önskar att jag kunde vara den du vill att jag ska vara.
att jag kunde vara någon bättre.
Dom här känslorna gör mer ont i mig än någonsin förut.
och jag vill inget hellre än att spola tillbaka tiden,
för att ändra på framtiden.
.. men det funkar ju inte riktigt så.
.
snälla förlåt mig.
hey mum, why didn't you tell me?
Jag antar att det är såhär det ska kännas,
att det är precis såhär det ska vara.
som att få ett slagskott i pannan,
en knytnäve i magen,
.. en rejäl jävla smäll på käften, helt enkelt.
-
- precis som vanligt, men försöker ändå
fast jag har öppna sår."
Det har varit jobbigt ett bra jävla tag och jobbigara lär det bli.
Igår gjorde jag ett svårt val.
Men svårare val väntar.
Jag är redo nu, att börja om från början.
Att starta på ruta 1, för att senare kunna må bra igen.
Jag behöver ensamheten trots att den skrämmer mig mer än något annat.
Jag behöver få vara jag, göra vad jag vill, klanta mig på mitt sätt och
få gå min egen väg.
/ A
Jag tror mitt hjärta blöder.
Ungefär så kändes det när jag mitt i natten hade en inre diskussion med mig själv.
I know I only have myself to blame.
människor trycker på punkter jag inte visste att jag hade,
och allt det där krockar och bildar totalt kaos.
Jag är ledsen över att det är såhär,
över att det känns som det gör.
Jag är trött på att vara på ett ställe som inte känns som mitt,
men ändå kallas hemma.
För det enda jag ber om är att få testa mina vingar,
prova saker jag aldrig tidigare gjort,
för att se om det är bättre där.
Imorgon åker jag med min absolut bästa vän
till Sveriges huvudstad, kanske är det där jag hör hemma, kanske inte.
/ Johanna Amanda Tallberg
...
<3
3 september 2011
1 september
