.

Varje dag av mitt liv,
varje andetag tar tid
- jag står aldrig still.

Vackra Egypten, vi ses snart igen.

Då var man hemma igen,
hemma där kylan kryper tätt intill i dimman, där löven börjar ändra färg och höstmörkret tar fart.
Om det inte vore för att mitt livs kärlek finns här, så skulle jag stannat kvar där borta.

Bror och pappa på stranden (alla 6 köpte likadana hattar, fin vare!)
/ a

Onsdagstankar.

Nu är jag där igen,
där rastlöseheten och tristessen slår knut på mig.
Jag blir tokig av att inte veta vad jag ska göra av allt det där som jag tänker och känner.
T O K I G !


- På lördag kväll tar jag & lillebror tåget mot Arlanda,
där tränger vi in oss i ett minimalt hotellrum för att sova några timmar
innan planet mot Hurughada lyfter kl 7 på söndag morgon.
.. Jag tror det är precis vad jag behöver.
(en semester från omvärlden, en semester från mig själv)

Nu ska jag umgås med Mitt hjärta 

Puss/ A

ta min hand, vi ska åt samma håll.

Jag var virrig och trött. jag var sliten och nött.
Allting runt omkring mig gick i ultrarapid,
och jag hade inga veckor, inga dar,
bara en röra av en massa tid ...

-.-

Jag är lite down,
lite låg, lite nere.



Men det är okej,
jag återkommer.

behind every beautiful girl is a stupid boy who has done her wrong; and made her strong<3

Här om natten drömde jag om dig.
Om att du lurade in mig i din bil,
för att sedan köra ner för ett stup och rakt in i en bergvägg.

- Jag insåg sen att det var precis så det var.
Som att se mitt liv pasera för att sedan köra rakt in i en vägg.
Jag kan inte förstå varför jag utsatte mig själv för allt det där.
Varför jag gång på gång lät dig göra mig illa.


Som den där gången vi festat med dina vänner.
Då du lämnade mig ensam mitt i natten, i mörkret,
på andra sidan stan.
Jag har aldrig i mitt liv varit räddare än jag var den natten
(och jag har heller aldrig sprungit fortare.)

Men du förstod aldrig vad du gjorde mot mig den våren/sommaren.
Du trodde att du betett dig normalt .. att det var mig det var fel på.
Men vet du?
Det var inte jag som gjorde fel,
det var inte jag som körde bilen, det var inte jag som körde av vägen
eller tryckte gasen i botten.
... Det var du.

/ A

tionde augusti tvåtusenelva!

Inatt gör jag min näst sista natt på hhg,
helt otroligt, sommaren är snart över.

Idag är det precis två månader sen jag tog studenten, TVÅ FUCKING MÅNADER SEN! :O

gääääälet.

Det börjar närma sig höst & efter hösten kommer vintern. (say whattt !?)
Det betyder att det snart är dags att gömma undan sommarkläderna
och ta fram jackor, mössor och vantar.
Tända hundratals värmeljus & dricka mängder med te.

Det innebär också en och annan höst/vitedepression
och massor av tråkiga/kalla/regninga dagar.

Men vet ni vad det bästa är !?
SNART BÖRJAR HOCKEYSÄSONGEN! :)

jag längtar faktiskt nå så grönjävligt!


Men först och främst är det dags att ta tag i det som är nu,
jobba av dom två sista nätterna och sedan mysa massor med Jerry
innan jag (nästa söndag) flyger till egypten!


/ Amanda

.

Det kändes så bra att andas den förorenade storstadsluften,
att känna västkustvindar blåsa längs ryggraden medan regnet kittlade på näsan.
- det kändes nästan som att spela på hemmaplan trots att det egentligen var bortamatch.

Det var underbart att släppa kontrollen för att slungas iväg högt upp i luften
i en gigantisk variant av en gunga.
Det var som att fantisera om att nudda molnen med tårna och sedan släppas fri helt utan fallskärm eller säkerhetslina.

Det kändes fantastiskt att vara så nära men ändå så långt borta från allt det där som jag är så otroligt rädd för.


Och det var fint att se Storstaden lysa under en mörkblå augustihimmel,
medan lyckan sprudlade i kroppen.
Ångesten var som bortblåst i Gbg-regnet ... och jag kunde äntligen känna mig levande igen.

/ A


Känn ingen sorg för mig Göteborg!

Jag har kommit hem, till dalarna igen.
Till tristessen och rastlösheten.
Gång på gång inser jag hur jag både stormtrivs och vantrivs.



Jag kan inte se skillnad på vad som är svart eller vitt, för det liksom blandas ihop,
och allting blir lika grått som betongen.
Men det spelar ingen roll, för både staden och
känslorna är som vackrast på natten


Ta mig tillbaka.

RSS 2.0